När vårt eget hus byggdes om invändigt och därmed blev obeboeligt behövde vi hitta alternativa boenden.
Vi bodde förstås inte just i detta hus, som tillhör våra kära grannar. Jag hittar ingen bild utan människor på boningshuset.
Grannarna är inga mindre än vår svägerska och svåger/bror/farbror samt deras barn/kusiner. Svägerskan har haft lyckan att överta släktgården. De varit så snälla och lånat ut sitt hus till oss så ofta som vi önskat - och många, många gånger har det blivit. Vi är så glada och tacksamma, för det har verkligen underlättat för oss.
Vi har lovat att återgälda genom att förstås låna ut vårt eget torp när det behövs, men även vår lägenhet i Stockholm när den står ledig.
Lite vanskligt skulle det ju kunna vara att bo så nära sina släktingar. Än så länge har det bara varit roligt och vi hoppas och ber för att grannsämjan ska hålla i sig i generationer framöver. Med lite "känsla för feeling", som våra barn uttrycker det, ska vi väl kunna hålla oss på god fot - umgås när viljan finns och däremellan låta varandra vara i fred.
En suddig bild på ett "kusinsommarhus" som vi också fick låna den tid under sommaren då de andra husen var upptagna. Tack å tack!
Kortet togs julen 2008 på grannhuset tvärs över vägen. Vi bodde även i detta hus under de sommarveckor då vårt eget inte var i skick att bo i. Tack för det Iréne!
Klart man skall hjälpa varandra! Och vi har ju fått bo hos er flera gånger i Sthlm! Tjänster och gentjänster. /K
SvaraRadera